Blåsten tränger nära inpå skinnet, öppet och kallt. Stenigt och kargt. Vi befinner oss på västkusten och i ett stenigt område som sträcker sig långt ut i havet. Platsen har fått sitt namn ifrån församlingen Morup och ordet tunga [tånge] som betyder udde. Platsen är på något sätt magisk men ändå ger ett sorgset uttryck då jag besöker den, illande blåser vinden hårt, landskapet är öppet och mitt i allt så står en stor fyr.



Fyren byggdes för att många båtar körde på grund i den steniga havssträckan. Fyren sägs ha funnits på Holländska sjökort redan 1585 och 1930 blev den elektrifierad och fick sin slutliga renovering och form 1975.